I helgen har jag och Kaj varit iväg på hans första officiella utställning. Han är ställd en gång på valputställning, vilket inte alls gick att jämföra med det äventyr vi var med om i helgen.
Vi började med tåg till Västerås. Eller egentligen började vi med en fika på centralen. Kaj rullade ihop sig på min bag och spanade på folk. Sen promenerade vi genom folkmassan till perrongen, som självklart låg på andra sidan centralen från där vi suttit och fikat. Mitt i den värsta folkstormen kändes det lite tungt i kopplet. När jag vände mig om såg jag att min älskade lilla tokhund satt sig att bajsa, han är verkligen inte blyg av sig den lille. Tack och lov var det fast och fint och gick lätt att plocka upp. Jag säger bara: färskfoder – om inte annat så för att undvika pinsamma diarréhistorier.
På tåget satt vi mittemot en löptik och Kaj började resan lite pipigt och oroligt, vilket lika gärna kunde varit en normal reaktion på livets första tågresa. Ganska snart kopplade han av och sov ihoprullad på min väska, jätteskönt!
Framme i Västerås blev vi upphämtade av Kajs ägare tillika en av mina bästa vänner, Börnis och hennes mamma. Vi åkte och handlade och installerade oss sedan i stugorna i Hallstahammar där vi skulle bo under helgen. Kvällen spenderade vi med grill och snack. Vi var ett riktigt härligt gäng, ett kärt återseende med kennelmamma, kennelpappa och kennelsystrar och nya bekantskaper i form av andra valpköpare. Vi fann varandra direkt och jollrade på om allt mellan himmel och jord hela helgen.
Det hanns även med en del ringträning på kvällen. Jag är otroligt tacksam över att slippa ställa själv och OTROLIGT glad över att Kaj har en riktig proffshandler som kan visa honom i ringen. Det är helt fantastiskt att se Börnis i hennes rätta element, hur hon får Kaj som knappt har någon erfarenhet alls av utställning att visa sig från sin bästa sida och se ut som att han aldrig gjort annat. Jag tror omvänt lockande, cirkelarbete och plattformsträning varit grymma förskunskaper inför utställningskarriären, förskunskaper som Börnis förfinade och gjorde utställningsbara.
Kaj var först ut på lördagen. Han skötte sig otroligt bra i alla lägen. Gick lugnt och fint vid min sida på vägen mellan bilen och utställningsplatsen, låg avslappnat och tyst i buren i väntan på sin tur, stod snällt på trimbordet för sista piff och var en ängel inne i ringen. Han fick mycket beröm för sin fina päls, regelbundna lerinpackningar is the shit!
Han travade bra, stod fint på bordet, lät sig undersökas, ville inte gärna stå stilla på backen men följde Börnis jättefint. Han fick ett very good med finfin kritik så när som på storleken som domaren tyckte var för stor. Men dagen var inte över för den sakens skull, då han även skulle vara med i uppfödargruppen. Där skötte han sig otroligt bra trots tight uppställning precis framför sina två kullsystrar som han nog helst av allt bara hade velat kasta sig in i vild lek med. Duktig, duktig majshund!
På kvällen firade vi att Teqila (Noble Nadirs Medusa) fått cert och cacib och blivit BIR!
På söndagen var det ny ring och ny utställning. Nu var det Svenska Dvärghundsklubben som hade utställning. En låååång väntan med titt på andra, fluffigare dvärghundar innan det var phalènernas tur. Återigen var Kaj först ut och nu startade en cirkus i stil med cirkusen kring världsutställningen 2008 (vilket är en helt egen historia, den kan vi ta en annan gång).
Kaj vann sin klass, fick CK, fick gå in i ringen igen med massa andra hanar, blev placerad vid den röda konen och fick cert! Bästa hane!!
Han fick sitta i mitt knä en stund innan det var dags att möta syrran i bästa juniorklassen. Under tiden tog resten av Noble Nadirs-klanen reserv-cert och Kajs mamma blev bästa tik.
Kaj utsågs till bästa junior! Sen skulle han in och tävla om bäst i rasen mot sin multichampionmamma. Och dra på trissor, lillskiten blir BIR!
Jag blev ett par meter längre när min lilla hund uppför sig som om han aldrig gjort annat, showar loss, älskar uppmärksamheten, charmar, står blickstilla och låter sig beskådas och hela tiden har glimten i ögat. Jag blev ytterligare ett par meter längre när en domare lyfter fram min lilla gång på gång och verkligen tycker om honom, till både lynne och typ. Det var helt galet, lilla killen!
Dessutom vann uppfödargruppen och fick HP, vilket innebar att vi skulle in i massa finaler. Där placerade sig uppfödargruppen BIS-4, helt fantastiskt roligt! Kaj blev, föga förvånande, oplacerad i både junior-finalen och BIS-finalen. Men han hängde i hela vägen, fortsatte visa sig från sin allra bästa sida, fortsatte ställa upp sig som om han aldrig gjort annat, fortsatte låta folk klämma, känna och beskåda honom utan att tappa attityd och glimt i ögat. Lagom till BIS-finalen var han så trött, så trött och Börnis lät honom sitta i famnen och mysa i väntan på bedömningarna och under bedömningen släppa allt vad krav hette och bara ha roligt. När klassen var slut skulle vi försöka ta en bild med Kaj och alla hans rosetter och pokal, men då var han trött på att stå still att det blev busbilder på galen phalène som helst av allt ville kampa med rosetterna. Helt underbar!
Sammanfattningsvis om helgen: duktig majshund, snygga Disneyhundar, vackert väder, härliga människor och många skratt!
(Nu har jag försökt ett par timmar med att lägga in ett gäng bilder från i helgen, men mitt skogsbredband orkar helt enkelt inte det så det får bli en annan dag. Nu ska jag nämligen njuta av Tomas Ledinkonsert på TV).
