Fästingplågan

Jag bor i ett otroligt fästingtätt område och med tanke på att fyra av de sex hundar jag hittills ägt drabbats av anaplasma och/eller borrelia så är jag väldigt positivt inställd till användandet av fästingmedel.

Just användandet av fästingmedel är något som alltid kommer upp till en het debatt vid den här tiden på året. Många avstår från att använda det på grund av risken för biverkningar och anser att det är ”pest eller kolera” att välja mellan fästingmedel och fästingsjukdomar. Jag håller inte med.

Biverkningar finns på alla läkemedel. Om min hund blir dålig i magen av t.ex. Rimadyl får jag prova något annat smärtstillande, eller väga fördelarna mot nackdelarna. Jag skulle aldrig avstå från att prova att ge min hund smärtstillande på grund av risken för biverkningar på medicinen, och tänker precis likadant gällande fästingmedel. Många ställer sig också tvekande till att använda gift på hundarna, men missar kanske att fästingmedel är gift för fästingar, inte för hundar. De fästingmedel som säljs på apoteket har genomgått många och noggranna tester innan de kommer ut på marknaden, till skillnad från många naturpreparat som säljs i t.ex. djurbutiker.

Alla medel passar inte alla hundar och självklart finns det hundar som drabbas av biverkningar och måste byta fästingmedel, men återigen – mycket hellre det än att riskera att få någon fästingsjukdom.

Här hemma använder vi i år Bravecto och Frontline. Vi har så mycket fästingar att jag gärna tar till både hängslen och livrem. Inkas veterinär vill inte att hon äter Bravecto medan hon fortfarande behandlas mot demodex, så på henne använder vi bara Frontline. Vi går alltid igenom hundarna efter promenad och plockar bort om vi hittar några krypande. Innan jag fick klartecken att börja använda Frontline på Inka plockade vi runt 15-20 krypande fästingar ur pälsen på henne när vi kom hem från promenad, nu plockar vi bara ett par (de verkar gilla hennes ljusa päls). Förra veckan var vi hundvakt åt Sahara som bara fått Bravecto och då plockade vi 5-10 krypande fästingar ur pälsen på henne efter promenad. Pod och Kaj har haft en fastheten fästing vardera den här säsongen, vi hittade de direkt efter promenad och de var döda och skrumpna. Det känns väldigt skönt!

Här är en artikel som min veterinär Ylva Trygger skrivit om fästingtabletten Bravecto: http://blogg.haromi.se/artiklar/ylva-trygger-veterinar/braveco-ett-nytt-fastingmedel. Jag rekommenderar varmt att kontakta Ylva om man misstänker att sin hund har drabbats av en fästingsjukdom då hon har stor erfarenhet av ämnet och tar det på det allvar det ska tas, för hundarna kan bli riktigt sjuka.

Promenadpersonligheter

Det allra bästa med att bo på landet är att jag har skogen precis bakom knuten. På alla sidor om vårt hus finns det närmast oändligt med skog och även om jag har mina favoritställen så hittar jag fortfarande nya, spännande områden att utforska trots att vi bott här i sju år. De stigar som finns i skogen bakom vårt hus har vi trampat upp själva och utgör några ”standardpromenader”, annars går vi mest offroad.

Jag tycker att gå koppelpromenader med mina egna hundar för det mesta är bland det tråkigaste som finns och är väldigt glad över att ha fyra hundar som kan gå lösa, även om det inte bara är att släppa de och sen gå i sin egen värld. När vi går offroad måste de hålla koll på mig eftersom de aldrig vet var vi ska ta vägen härnäst. Vi brukar gömma godbitar i träd, köra kott- eller godbitssök, hoppa upp på stenar, leka kurragömma eller bara sätta oss på en stubbe och filosofera en stund.

Mina hundar är väldigt olika att promenera med, här är deras promenadpersonligheter:

Inka är en lustig filur. Hon är väldigt bunden vid oss men samtidigt enormt nyfiken, vilket gör att hon gärna flyter iväg på upptäckarstråt (och får panik när hon inser att vi inte följt med henne). Hon kan följa efter en fjäril eller en spännande doft och försvinner lite in i sig själv i sin upptäckarlust så man får gå och hämta henne. Hon bryr sig inte om vilt men kan bli helt (glad)galen om vi skulle möta en människa eller en häst (vilket extremt sällan händer här ute). Hon kommer när man ropar men står sen och studsar och ylar medan man håller henne i halsbandet när den mötande passerar. Hon beter sig ofta som en naiv valp i en nioårings kropp. När hon går med de andra hundarna hänger hon gärna på och hoppar upp på stenar, men förstår inte riktigt varför. Hon hänger mer med oss eller i sin egen värld än med de andra hundarna men kan ibland få ryck och börja leka med dem.

Fia är den vi fått jobba hårdast med för att få att fungera lös. Som liten sprang hon gärna iväg på långa lovar och letade efter spännande saker att upptäcka, hon hade stenkoll på oss men vi hade noll koll på henne! Eftersom hon blir mycket mer intensiv än Inka när hon hittar något spännande så låter vi henne aldrig få chansen att försvinna iväg, utan hon får hålla sig i vår närhet. Vi har tränat otroligt mycket följsamhet och passivitets- och filtträning i skogen och bland viltdofter, vilket är det som resulterat i att hon idag mestadels lunkar vid vår sida och nosar eller kommer in och buffar på handen eller fickan för att få en godis. När hon går med de andra hundarna kan hon leka lite springlek, men det slutar snabbt med att hon lägger sig en bit bort och väntar in oss för att kunna gå med oss igen. På ängar och andra öppna ytor, däremot, springer hon mer än gärna mycket och långt. Vi har sällan henne lös i andra situationer än just här hemma med egna flocken. Med andra hundar hamnar hon gärna lite för långt ifrån och vi förlorar kontakten med henne, då är det också lätt att hon ”försvinner” iväg.

Kaj har aldrig visat något intresse för vilt (harar har hoppat upp mitt framför ögonen på honom och han har sett ut som att han inte kunde bry sig mindre) och håller alltid stenkoll på var man är, så han är väldigt bekväm att ha lös. Han är rätt dålig på att komma på inkallning, ”jag kommer snart” eller ”jag ska bara” är Kajs favorituttryck. Han går liksom i sin egna värld, men alltid, alltid, alltid tillsammans med oss så man kan verkligen koppla av när man går med honom. Både när man går själv med honom och när han går med de andra hundarna har han antingen tokryck och springer som en galning eller lufsar runt i dofternas värld, det är ungefär fifty-fifty. Han leker gärna (själv) med kottar, gräver gropar och sprätter. När han går med Pod hänger han gärna på och hoppar upp på stenar och tigger godis, men när man går själv med honom hoppar han gärna över den typen av ansträngningar.

Pod är ju fortfarande så ung och jag upplever att han hamnar i olika ”faser”, i perioder är han mer utåtriktad och kan springa iväg och hitta på bus, i andra perioder är han extremt närhetstörstande och lämnar knappt ens sida. Vi får se hur han blir när han blir vuxen. Just nu ser det oftast ut så att han travar eller galopperar en bit framför en och tar kontakt med jämna mellanrum. Han har aldrig visat något större intresse för viltdofter eller kadaver och vi har hittills inte stött på vilt face-to-face vad jag vet. Däremot äter han gärna bajs, det från katt, räv, rådjur och älg är populärast. Han blir svårare att få bort från sådana ”dumheter” i slutet av en lång promenad när han börjar bli trött och det är också då han kan hitta på mer bus, benen går liksom lite fortare och hjärnan och öronen hänger inte riktigt med. Något han älskar, och gör massor på promenaderna, är att hoppa upp på stenar. Ju högre desto bättre! Han leker gärna med de andra hundarna och hänger på dem rätt mycket, men tycker lika mycket om att leka och hitta på saker med oss som med de andra hundarna i flocken (kompisars hundar är lite svårare att få honom att lämna). Jag känner att jag börjar lita på honom mer och mer och få bättre och bättre kontakt och kontroll hela tiden, jag hoppas det fortsätter så.

Pod har utställningsdebuterat!

Under påskhelgen arrangerades svensk vinnarutställning på Kistamässan och Pod ställdes i valpklassen (som är inofficiell så vi var inte där för att jaga vinnartitlar). Det var Monica, som även ställde Kaj till sitt sista cert, som ställde honom.

Pod var jätteduktig! Han var hur cool som helst i miljön, låg på sin filt precis utanför ringen och brydde sig inte nämnvärt om hundarna runtomkring, förutom sina syskon. Människorna var desto mer intressanta och han kastade sig i famnen på både en och två stycken innan jag hann med…

Han blev placerad 1 av 2 valphanar men fick inget HP på grund av att domaren ansåg honom för liten och tanig. Han borde varit kraftigare vid den här åldern, ansåg domaren. Men som Monica sa, vissa linjer grovar på sig sent och varken hans mamma eller pappa är några spinkisar, så vi har framtiden för oss. Och jag är väldigt förtjust i hans storlek och smidighet och det är ju det viktigaste, min lilla tarm ❤

Har inte laddat in bilderna från utställningen i telefonen än, men här kommer en från dagen innan då jag och Amanda tränade lite.

Domarens bedömning:

Något liten hane. Välskuret huvud, välformade öron. För sin ålder ska han vara kraftigare. Bra pälsstruktur. Utmärkta tassar. Går bra.

 

Syskonen skötte sig också jättefint i miljön men inte heller de fick några HP:n idag. Vi satsar på Österbybruk i slutet av maj istället!

Efter bedömningen satt vi kvar och tittade på de andra kelpiesarna och snackade skit med syskonen och Monica. Domaren dömde fram väldigt fina hundar, som var helt lagom i storlek och massa och såg ut som riktigt sunda arbetshundar, precis som han sa vid vår bedömning. Det var tråkigt att se en hel del hundar som ryggade rätt rejält vid hanteringen, men det kan ju också ha berott på att bedömningen gick väldigt snabbt och många hundar, inklusive Pod som inte ens fått särskilt mycket träning på det, blev väldigt överraskade när domaren plötsligt kom fram.

Vi hade en väldigt trevlig dag och det var väldigt roligt att Pod betedde sig så fint i miljön.

AgHD1

I helgen var vi på Fagersta BK och plockade vår femte pinne i hoppettan, så nu har Kaj titeln AgHD1!

Kaj gick väldigt fint hela dagen. Efter en längre promenad på området värmde vi upp med att han fick sitta i mitt knä i hallen och titta medan mediumhundarna körde sin sista klass (lillebror var kvar i bilen). Sen gick vi en promenad för att vakna igång lite och så fick han sitta i buren och titta på medan jag gick banvandring. Banvandringen blev tjugo minuter eftersom domarna skulle ha lunchpaus så jag fick ta ut honom lite tidigare än planerat och väcka igång kroppen igen. Vi lekte med kopplet, gjorde tricks för korvbitar och hade det jättetrevligt. Han kändes knappt störd av miljön alls, ett jätteframsteg!

I agilityklasserna vägrade vi ut oss på balanshindren i båda klasserna. Förutom ett slalomfel i första klassen kändes resten bra. Balansen och gungan tog han på försök nummer två men A-hindret fick jag inte upp honom på. En gång i andra klassen försökte han men det var som att han inte orkade. Hem och träna.

Vi fortsatte resten av dagen med liknande uppvärmningsrutiner. Pod fick komma ut och hänga i hallen när det var en längre stund mellan våra starter, då låg Kaj antingen i buren eller i bilen. Kaj fick ligga och titta på medan jag gick banan (då var Pod i bilen) och så tog jag ut honom fem-sex starter före oss, promenerade runt lite, lät honom göra lite tricks och lekte. När ekipaget innan oss var inne på banan lekte vi med kopplet utanför startfållan och sen lyfte jag upp honom i famnen i väntan på start. Vi klarade oss bra själva med andra ord, något jag varit orolig för.

I första hopploppet (en bana med massor av bakombyten!) gick han verkligen kanon. Tighta svängar och klockren i handlingen, han lyssnade hur fint som helst. Det resulterade i en vägran som jag helt och hållet tar på mig själv och lägger på erfarenhetskontot. Han kom ut för snabbt och för långt ur en lång, lätt böjd tunnel. Jag hade placerat mig för vid näst-nästa hinder för ett framförbyte och han fick en rak väg förbi mittenhindret in till mig. Jag hade kunnat se risken på banvandringen, ropat på honom lite tidigare, varit kvar vid mittenhindret och bakombytt på nästa hinder istället (som var en lång, rak tunnel). 5 fel, tid 36.85 (referens 42, vinnaren hade 28.97), placering 8 av 32.

Andra hopploppet var det svåraste klass 1-lopp jag stött på. Hade jag kommit på den banan för ett år sedan hade jag garanterat gråtit, men nu kändes den rolig och utmanande. Slutet av banan (mellan hinder nio och sjutton) bestod typ av serpentin, framförbyte, bakombyte, framförbyte, bakombyte, bakombyte, serpentin. Det var roligt, framförallt eftersom vi satte den! Vi gick in som ett ganska tidigt startnummer så det var en lååång väntan innan vi fick reda på om tiden räckt till sista pinnen. Det gjorde den! 0 fel, tid 32.75 (referens 37, vinnaren hade 25.50), placering 5 av 30, pinne och AgHD1.

Mest nöjd är jag med att Kaj var så med mig redan från första start, det är första gången det händer på en tävling. Och självklart att vi lyckades sätta den svåra hoppbanan och dessutom ta vår sista pinne. Nu siktar vi mot hopptvåan! Och balanshinderträning…

Pod skötte sig också bra i helgen. Vi avslutade med en lång promenad i skogen bakom klubben, sen ville han bara tillbaka in i hallen. Detta trots att vi alltså bara tränade på att ligga på filt och titta på andra hundar, snacka om att vara hög på livet.

Slalom, stillasittande och filtträning

Igår var jag och grabbarna i hallen i Upplands Väsby och tränade. Kaj ska tävla där om två veckor och Pod ska gå hoppteknikskurs där om ytterligare en vecka så jag tyckte det var hög tid att de fick köra lite agility i den hallen.

Jag byggde en åtta med hopphinder och tunnlar och slalom i mitten för att träna handling in i slalom med Kaj med andra hinder som störning. Han tycker det är jättesvårt när det t.ex. står en tunnelöppning rakt fram från ingången till slalom, precis som han tycker det är svårt när det ligger en tunnelöppning bredvid/under balansen. Så det tränade vi på och det gick jättebra.

Deras slalom känns mycket större än mitt. Det är säkert bara en känsla eftersom skenen var smalare och pinnarna högre. Kaj reagerade inte i alla fall, vilket är mycket bra! Jag skulle väldigt gärna vilja träna på deras rustika gråa slalom också som jag sett på en tävling en gång, ska undersöka möjligheten till det.

Pod fick träna på att sitta kvar och vänta på frisignal, både med och utan hinder framför. Och det var så svårt! Omvänt lockande fungerar bra när jag står nära honom men så fort jag rör mig bort så är det som att han säger ”oj, godbitarna försvinner! Jag måste nog följa med!”. Repetitionerna utan omvänt lockande var bättre.

Tränade på att kunna gå ifrån och lägga ner hans leksak på marken och låta honom vänta på varsågod. Jag gissar att det är sådant som det underlättar om han kan på hoppteknikkursen. Han är duktig men kan ibland prova att följa med. Första gången jag la ner en fårskinnsleksak istället för en boll började han springa mot den, tvärstannade och tittade sen på mig som om han sa ”eller vänta, var tanken kanske att jag skulle sitta kvar där borta?”. Klok Pod!

Pod skötte sig helt okej i bur också, lite gnäll och småylande men inget hysteriskt skrikande. Han var rejält uppe i varv första gången jag tog ut honom ur buren dock, han gnällde och hade svårt att koncentrera sig på en gång. Jag skulle nog behöva gå en liten promenad och låta honom komma ner i varv ett par sekunder innan vi startar igång träningen.

Kaj fick också köra lite cirkelarbete och fotgående. Jag måste bestämma mig vad jag ska göra med den där lydnadsträningen…

Vi har två tider till inbokade, härligt med lite kvalitetstid mig och grabbarna emellan.

På kvällen var jag och Fia tillsammans med Phrida på Österåkers Brukshundklubb och höll filtföreläsning. Fia var inte riktigt lika pigg och taggad som hon brukar vara utan ville mest sitta i Phridas knä eller ligga under hennes stol. Men hon var duktig och gjorde sina uppgifter, men inte riktigt med samma engagemang som hon brukar. Jag hoppas hon bara var trött efter en hel dag med husse på jobbet, det händer ju liksom lite mer där än med mig på dagis.

Pod miljötränar på agilitytävling

Pod var med hela helgen och miljötränade på agilitytävling i trång hall. Jag fortsätter att lovorda min fantastiska lilla valp, för åh, vad duktig han har varit! Han har legat på sin filt och tittat på hundar som kör agility, hundar som går i mål bara ett par meter ifrån honom, som gör utfall i trängseln mellan in/utgång, som vill fram och hälsa och som är allmänt i gasen inför start och mål. Han har varit cool och avslappnad hela tiden, faktiskt förutom när det var en kelpie som körde – då satte han sig och pep och tittade. Han har inte heller riktigt kunnat hålla sig när hundar kommit fram och velat hälsa, men det är ingenting jag hade räknat med.

Det känns så skönt att det verkar fungera så bra, att han inte stressar upp sig och att han faktiskt klarar av att ligga på filt så länge. Utmaningen blir väl att få det att hålla i sig när han själv upptäcker hur ballt det är med agility…

Han fick också komma upp och leka och träna lite i miljön, vilket också gick bra. Det var dock extremt trångt så vi fick inte så mycket svängrum, men han fokuserade bra.

Det vi behöver träna på är att passera hundar och människor. Att andra passerar honom går bra, då ligger han kvar på filten och tittar. Men när vi ska passera vill han kasta sig i famnen på alla. En trevlig egenskap som vi bara ska få lite kontroll på. Jag fortsätter tjata om att Pod är helt fantastisk, men han har också en fantastisk husse som tränar massor med honom på såna här saker.

Kaj blir klass 2-hund! Lopp för lopp

I helgen var vi i Söråker och tävlade sex stycken klass 1-lopp. Med oss hem fick vi två disk, en femfelare, tre nollor, två pinnar och en uppflyttning!

Eftersom jag inte bad någon filma ett enda lopp så tänkte jag skriva ner en liten genomgång lopp för lopp.

LÖRDAG

Agilityklass 1 A

Banan innehöll ett balanshinder, gungan. Deras gunga verkade dock väldigt, väldigt snäll och trevlig så jag bestämde mig för att om Kaj frivilligt springer upp på den ska jag stötta upp honom till att göra ett bra genomförande. Hoppar han av så springer vi vidare. Springer han förbi låtsas jag om att jag inte såg den. Men han tog den! Och han inte bara tog den utan han gjorde det jättefint och med en härlig framåtanda och attityd. Mycket nöjd!

Efter det tappade jag nog lite fokus, vi var nog lite ur fokus båda två i det här loppet, och han sprang förbi ett hinder. Jag valde att springa vidare och sen prova att lämna honom lite i slalom. Det gick inte alls utan han började ta portarna två och två. Som vanligt när Kaj en gång gjort fel på slalom får vi svårt att komma tillbaka och hitta rytmen igen men på tredje försöket gick det. Träna mera!

Vi hade även lite strul i starten på det här loppet. Starten låg precis vid utgången och Kaj gjorde en lång undanmanöver och sprang förbi första hindret. Vi jobbade oss igenom det och jag lärde mig med att vara mer noga med var han hade fokuset i starten vid kommande lopp. Senare satte jag även upp honom närmare första hindret så han såg utgången direkt och inte fick folket där i ögonvrån på vägen till första hindret. Resultat: disk.

Agilityklass 1 B

Denna bana innehöll ett annat balanshinder, A-hindret, som skulle tas två gånger. Kaj tvärvägrade och tog en tunnel istället. Vi sprang vidare men han kändes väldigt ofokuserad, tittade på publiken och vi var inte alls på samma planet. När vi kom till den tunneln som han tagit istället för A-hindret vägrade han gå in i den igen. Knepigt! Men slalom, som var hinder nummer två, satt fint! Resultat: disk.

Agilityklass 1 C

Vi startade först i den här klassen så vi fick prova en helt ny uppvärmningsrutin. Fredrik satte in Pod i bilen och rastade och ”gick igång” Kaj medan jag gick banan. Sen satt de och tittade medan jag gick banan. När jag kom tillbaka drog jag av mig överdragskläderna och Kaj fick köra lite tricks för korvbitar, sen gick vi in och körde. Det verkade vara ett vinnande koncept!

Även denna banan innehöll ett balanshinder, balansen som hinder nummer två. Banan var lite klurigare med serpentiner och lite olika vägval. Kaj tog en lov förbi balansen för att kolla in domaren som stod för att kolla kontaktfält vilket då resulterade i en vägran. På andra försöket sprang han upp fint och satte ett jättefint kontaktfält trots springande domare som störning bara nån meter ifrån (mellan balansen och väggen). Mycket nöjd! Resten av banan flöt på bra och vi kom i mål med vår vägran från balansen som resultat. Nu kändes det som att det lossnade och fokuset satt där det skulle sitta! Resultat: 5 fel, tid 39.76 (vinnaren hade 31.40), placering 5/14 (9 st i mål).

SÖNDAG

Inför den här dagen provade vi en ny bangångsrutin. Det var min syster som reflekterade över att vi ofta sätter loppen på försök två på träning efter feedback från Sandra och efter att ha fått ”känna på den”. Därför sprang jag banan utan hund på banvandringen, försökte visualisera att han var med och tänka på vilken kritik jag skulle fått från Sandra om det varit träning. Ytterligare ett vinnande koncept!

Hoppklass 1 A

Nu gällde det, en uppflyttning låg och hägrade och jag hade ingen aning om det skulle störa eller hjälpa. Jag ville verkligen inte åka hem utan pinne! Vi körde samma uppvärmningsrutin som inför sista loppet dagen innan, vi hade start nummer två.

Första banan var mjuk och trevlig. Ganska självklara vägval med två serpentin-situationer. Jag valde att lösa den ena situationen med serpentin och den andra med dubbla framförbyten, en handlingsmanöver jag inte är helt bekväm med eftersom jag har svårt att få till fotförflyttningen (situationen hade krävt mycket självständighet på hopphindret innan serpentinen för att gå att lösa med en serpentin). Där tappade vi mycket tid! Likaså på raksträckorna där jag kände att jag hade kunnat trycka på mer och tjäna tid om jag hade kunnat springa fortare. Vi satte en nolla, jag var överlycklig! Men skulle tiden räcka? Det visade det sig att den gjorde! Tredje hoppklasspinnen i hamn och vi var uppflyttade till klass 2! Resultat: 0 fel, tid 27.06 (referenstid 34, vinnaren hade 25.86), placering 4/24 (15 st i mål).

Hoppklass 1 B

Nu hade vi vårt mål för tävlingen uppnått och det skulle bli spännande att se om jag klarade av att ladda om och prestera ändå. Bestämde mig för att försöka tighta till svängarna. Vi startade som nummer tre så vi körde samma upplägg på uppvärmningen.

Det jag är mest nöjd med i den här banan är att jag kunde skicka honom till att ta en rak tunnel från baksidan och sen springa för ett framförbyte efter tunneln. Det hade inte gått innan vi haft våra tunnel- och självständighetsteman på träningen. En till nolla som även den räckte till pinne! Resultat: 0 fel, tid 25.93 (referens 33, vinnaren hade 24.26), placering 4/24 (16 st i mål).

Hoppklass 1 C

I den här klassen startade vi som nummer 9, så Fredrik gick ut med Kaj när halva banvandringen hade gått och sen stod jag på andra sidan banan och väntade. Jag hade tänkt vänta tills det var tre ekipage före mig men blev stressad och gick redan när det var fyra kvar. Vi lekte i vårt lilla hörn och Kaj kampade precis lika galet som på träning. Sen var vi helt redo att gå in på banan när det var två ekipage före oss… Men det gick bra ändå. I den här banan strulade ett framförbyte där jag med facit i hand skulle gjort ett bakombyte istället men resten av banan gick fint och strulet ledde bara till att vi tappade tid.

En till nolla och ytterligare en fjärdeplats men tyvärr delades bara tre pinnar ut i den här klassen, annars hade vi fått ett hoppdiplom. Jag var supernöjd ändå förstås, diplomet hade bara varit bonus och vi har två starter kvar i hopp-ettan nästa helg som vi kommer göra för att få mer erfarenhet av ny tävlingsplats och kanske knipa det där hoppdiplomet. I den här klassen var det störst skillnad mellan tiderna i topp tre med nästan en sekund mellan ettan och tvåan och ytterligare nästan två mellan tvåan och trean (och så ytterligare nästan en ner till mig). Resultat: 0 fel, tid 27.52 (referens 34, vinnaren hade 23.76), placering 4/21 (13 st i mål).

Jag är väldigt nöjd med att Kaj satte tre fina slalom den här dagen och totalt fem klockrena slalom under helgen! Och så är jag väldigt, väldigt nöjd med att han kändes precis lika fin som på träning. Sex lopp i samma miljö var riktigt bra för honom, likaså nya uppvärmningsrutiner. Nya banvandringsrutiner var bra för mig och massor av erfarenheter och lärdomar var bra för oss båda.

Nu laddar vi för 4 starter i Fagersta i helgen!

Avsnitt 29!

Nu finns avsnitt 29 ute på iTunes, acast och libsyn (och således även i andra podcastappar). Läs mer om hur du lyssnar här: https://hundid.wordpress.com/podcast/

Magisk lydnadsträning

Igår körde vi två pass med vår lydnadscoach Pia Brygård. Och vad ovärderligt det är att ha en sån fantastisk coach! Jag är ofta nära att ge upp lydnadstränandet med både Kaj och Fia, men så fyller jag på med Pia-energi, får nya verktyg, utmanar oss, får saker att fungera, klarar utmaningarna, stärks, växer och har så förbannat roligt! Då kommer energin, träningsmotivationen och lusten tillbaka och jag undrar hur jag överhuvudtaget kunde tänka tanken att sluta.

Båda hundarna presterade över mina förväntningar igår och långt över vad jag trodde de skulle klara. Kaj kedjade hoppet och rutan och kunde växla däremellan, han skiftade mellan stå, sitt och ligg nästintill perfekt under baklängesmarsch, gick långa, kommenderade fotgåenden med störning och låg helt stilla på plats mellan passen.

Och Fia! Fia, Fia, Fia… Hon gick långa, kommenderade fotgåenden, tävlingsmässigt utan hjälper. Jag är helt salig. Jag tror knappt det är sant. Dessutom gjorde hon jättefina ställande under gång och uppsitt, där det senare känts väldigt motigt att någonsin få till. Med Pias stöd bara funkar det. Jag samlar ihop mig, koncentrerar mig, tänker igenom först och har fokus på att guida hundarna så de gör rätt. Och de är så duktiga! Det bästa är att jag vet att Pia kommer finnas där på vägen, om jag inte får till det eller vet hur jag ska gå vidare så kommer hon kunna guida oss rätt, det är verkligen ovärderligt.

Nu kör vi!

Podcast avsnitt 24 och 25 ute!

Förra veckan snackade vi specialsök med Kim Salomonsson som driver hundskolan Nordiska Hund i Kälarne utanför Östersund. Det blev ett inspirerande samtal om träning, operativt arbete och specialsökshundens egenskaper. Dessutom får ni följa med lite behind the scenes när vi tappar bort oss under inspelningen.

Idag ligger även avsnitt 25 ute! Vi snackar om helgens agilitykurs med Fanny Gott som jag var iväg på med mina små grabbar, om Linas säsongspremiär på Abisko Dogsled som bland annat hamnade i en renhjord OCH fick henne vilse på sjön – IGEN! Vi pratar även om shejping med Linas Lucifer och om både Pods och Kajs utseende… Trevlig lyssning!

Du lyssnar så här: https://hundid.wordpress.com/2014/07/12/podcasten-hundidioter/